Hopp ner i vattnet
Goethe ville ovillkorligen lära sig simma. Han trodde att han i vattnet kunde leva i harmoni med naturen. Thomas Becks upplever viktlöshet i elementet och det är ren avkoppling för honom.
Senaste numret av vår Schon gehört? behandlade den stora frågan om förändring. Kvintessensen var att vi i första hand skulle acceptera förändringar positivt för att kunna känna igen och utnyttja de möjligheter som kan ligga i dem. På tal om förändring – mycket har förändrats för Thomas de senaste åren. Han har genomgått en laryngektomi och har också bytt plats i simhallen som följd. Förr jobbade han vid bassängkanten som socialarbetare inom barn- och ungdomssektorn, i dag hoppar han i. Hoppa i ska förstås bildligt.
För tio år sedan fick Thomas en laryngektomi. I sin andra rehabomgång kom han för första gången i kontakt med den så kallade vattenterapin för personer utan struphuvud. Att kunna simma igen trots trakeostomin var en först irriterande men sedan intressant idé för honom. Han lät sig gärna instrueras om vattenterapiapparaten och senare, på grund av sin motivation, utbildade han sig till vattenterapihandläggare för att kunna instruera andra drabbade och inspirera dem för detta rehabiliteringsområde.
När simhallarna är öppna simmar Thomas i de 20 banorna och till och med regelbundet. Simning medför flera fördelar för honom. Han koncentrerar sig till exempel mycket på andningen och förbättrar därmed också sina andningsmuskler. I allmänhet är han en väldigt sportig person, cyklar mycket, går på gym eller går stavgångsturer på landsbygden.
"Simma alltid vid kanten, händer något har jag något att hålla i."
Thomas är förstås också medveten om de faror som hans hobby medför. Som tur är har det aldrig uppstått någon farlig situation i vattnet. Men försiktighet måste gälla även i vattnet. Till exempel om barn leker vid bassängkanten. Han ger rådet att det är bäst att aldrig simma ensam, och alltid hålla sig till bassängkanten för att få ett snabbt grepp om något händer. Det är också vettigt att tala med livräddaren eller räddningstjänsten före simning och att påpeka de särskilda omständigheterna och de faror som är förknippade med det. Själv går han alltid och simmar med en vän. Han känner dock till knepiga situationer från andra drabbade. Därför är professionell instruktion om den speciella vattenterapiapparaten (LARCHEL®) oundgänglig för att minimera riskerna.
Thomas Becks
För drygt tio år sedan fick Thomas en laryngektomi. Direkt efter operationen lärde han sig röstrehabilitering med shuntventil. Än idag håller han sin vardag och sitt förändrade liv så normala som möjligt. Ett hemligt recept är hans passion för sport, som håller honom i form.Thomas Becks har känt Firma Fahl i många år och berömmer det kundnära servicekoncept som han märker vid varje kontakt, t.ex. vid laryngektomiföreningens möten eller evenemang. Tack för det trevliga samtalet.
När Thomas inte orkar med banorna längre, skruvar han i sitt garage. "Skruva" är en underdrift. I sitt stora garage med lyftplattform restaurerar han passionerat gamla Minis. Besök på veteranbilsevenemang stod tidigare på agendan. Men i dag föredrar han att köra på landsbygden med sin fru och visa upp sina restaureringskunskaper på gatorna. Rutterna leder så långt som till Skottland och England, och det till och med regelbundet. Semester står nämligen på listan två till tre gånger om året. Och går inte färden norrut, så åker han söderut till Österrike.
"Vem kan hålla andan längst?"
Två anekdoter från hans arbetsliv efter laryngektomin fick hans ögon att lysa under vårt samtal. Som nämnt i början var Thomas tidigare socialarbetare inom barn- och ungdomsarbete. På frågan om han någonsin haft negativa erfarenheter av sin laryngektomi svarade han nej. Hans skyddslingar var snarare alltid väldigt nyfikna. Och så utmanade han dem gärna till att tävla om vem som kan hålla andan längst. Thomas vann alltid. OK, alla korten kanske inte spelades helt schysst, för medan alla täckte munnen och näsan (inklusive Thomas), märkte ingen att han andades genom trakeostomin.
Den andra erfarenheten understryker hur man kan ta livet lättare med en positiv attityd: Thomas hade just händerna fulla och pepprades med frågor från barnen i hans vård. Men han kunde inte svara eftersom han inte kunde stänga sin HME själv. Ett av barnen bad spontant att få trycka, och Thomas kunde ge det tillfredsställande svaret. Det kan man kalla lyckat samarbete!
