Laryngektomi

Laryngektomi och diagnosen struphuvudscancer

Diagnosen struphuvudscancer kommer nästan alltid plötsligt och helt oväntat. Det gör ångesten och sorgen för dig och dina anhöriga värre.

Redan det första samtalet med den behandlande läkaren innehåller mycket information. I kommande steg får du reda på mer, bland annat om hur livet kommer att förändras. Först och främst är det väldigt svårt att komma ihåg alla detaljer och omständigheter.  Den kirurgiskt skapade andningsöppningen i halsen (trakeostomin) och den förändrade luftvägen är en del av kroppen och ställer dig, dina anhöriga och vårdare inför nya utmaningar. Vardagliga saker får en helt annan betydelse.

Vid en trakeotomi görs visserligen en öppning i luftrören, men vid en laryngektomi förändras anatomin radikalt. Orsaken är oftast en framskriden struphuvudscancer, som gör det nödvändigt att operera bort hela struphuvudet, inbegripet stämband och struplocket.

Eftersom de nödvändiga gränssnittsfunktionerna (säkert näringsupptag, andning, tal) då faller bort i svalget, måste luftstrupens och matstrupens funktioner åtskiljas fullständigt, för att förhindra att saliv och mat sätts i vrångstrupen. In- och utandning kommer sedan enbart att passera genom trakeostomin. De övre luftvägarna och deras viktiga funktioner befuktning, uppvärmning och filtrering av inandad luft är därför permanent inte längre tillgängliga. De anatomiska förändringarna efter en laryngektomi är irreversibla och gör alltså att patienten hela livet kommer att andas genom halsen.

Trots sjukdomsbildens svårighet och den ökande sjukdomsfrekvensen, särskilt i unga år, är vårt samhälle fortfarande relativt ouppmärksamt. Som avgörande riskfaktorer för uppkomst av struphuvudscancer kan följande nämnas:

Opereras struphuvudet alltid bort?

Nej. Med hänsyn till den aktuella situationen bedömer den ansvariga läkaren om det är helt nödvändigt att avlägsna hela struphuvudet, eller om det finns alternativa behandlingar som bevarar organet. För ett korrekt beslut är vissa parametrar särskilt viktiga. Förutom tumörens lokalisering, dess stadium och typ är även stämbandens rörlighet en viktig faktor för val av lämplig behandling. Under behandlingens förlopp blir det oftast nödvändigt med en trakeostomi. Den kan vara antingen tillfällig eller i speciella fall permanent. Organbibehållande metoder som kemoterapi eller behandling med antikroppar, strålbehandling osv. är ytterligare alternativ, beroende av den aktuella tumören. Metoden väljs ofta patientspecifikt av behandlande läkare i samråd med olika medicinska specialiteter.

Vad ändras beträffande fysiologin?

Just luftvägarna är mycket raffinerat utformade delar av kroppen. Näsa-svalgområdet är en särskilt stor yta, som är helt täckt av slemhinna med flimmerhår och epitel. Dessa samordnade strukturer sörjer för en omedelbart uppvärmning och befuktning av den inandade luften samtidigt som oönskade smutspartiklar filtreras från. Deras transport mot lungorna undviks tack vare flimmerhårens rörelser, så att partiklarna till större delen kan sväljas ned.

På samma sätt är luftstrupen anordnad i de nedre luftvägarna. På en längd av 10–12 cm sörjer 16–20 hästskoformiga brosksegment för stabilitet och att luftrörens nödvändiga inre kanaler hålls öppna. Om främmande kroppar tränger in, svarar systemet reflexmässigt med hosta för att hålla luftvägarna fria.

Hostfunktionen är å sin sida beroende av ett nödvändigt uppbyggt tryck. Det åstadkoms hos friska personer genom att struphuvudet stängs till av struplocket i kombination med de muskelgrupper som svarar för bukpressen. Såväl för trakeotomerade patienter som för patienter efter laryngektomi är den mekanismen antingen tillfälligt eller permanent inte tillgänglig. Funktionsbegränsningar är en logisk konsekvens och måste tas hänsyn till vid helhetsrehabilitering för den här patientgruppen.

Vilka inskränkningar kan man förvänta sig?

De anatomiska förändringarna efter såväl trakeotomi som laryngektomi medför speciella funktionsförluster. Funktioner som ses som självklara för friska personer, som t.ex. tal eller lukt och smak, är helt eller tillfälligt otilgängliga.

Inte sällan märker trakeostomipatienter därtill en tydlig minskning av prestationsförmågan med medföljande inskränkning av livskvaliteten. Desto viktigare är rehabiliteringsåtgärder som är väl avpassade för den individuella livssituationen och som gör det möjligt att hantera vardagen under de nya förhållandena.

De åtgärderna ska planeras och genomföras så att de svarar mot patientens individuella resurser och behov, så att de förlorade funktionerna så långt möjligt ersätts eller återfås. För nästan varje funktionsförlust som drabbat patienten finns det olika rehabiliteringsalternativ.

Förlust av näsans funktioner

Risk vid duschande, badning, simning

Försämrat smaksinne

Primär röstförlust

Skiljande av luft- och matstrupe

Mindre lyftkraft

Förändrade luftvägar

Viktförlust före och efter operation

Förlust av bukpress

Följder av laryngektomi

Operationen och de därtill kopplade förändringarna betyder absolut en dramatisk förändring av livssituationen för patienten. Luftvägarna är och förblir livslångt förändrade; man går från att andas genom mun och nästa till halsandning. Det medför speciella utmaningar för den personliga livssituationen. Det blir nödvändigt att använda eller hantera hittills okända hjälpmedel.

Effekterna av olika diagnostiska åtgärder, lång narkos, strålbehandling och/eller kemoterapi kommer att delvis följa den drabbade under längre tid. Utmattning och minskade prestanda ända till kronisk trötthet (kroniskt trötthetssyndrom) kan bli följden. Inte sällan uppträder psykiska problem som apati, social och yrkesmässig isolering, ångesttillstånd ända till depression. Speciella komplikationer kan även uppträda vid trakeostomin. Blödningar, infektioner, granulom (svulstiga upphöjningar), stenoser (förträngningar), sammandragningar och ärrbildning har beskrivits.