Laryngektomi och diagnosen struphuvudscancer
Diagnosen struphuvudscancer kommer nästan alltid plötsligt och helt oväntat. Det gör ångesten och sorgen för dig och dina anhöriga värre.
Redan det första samtalet med den behandlande läkaren innehåller mycket information. I kommande steg får du reda på mer, bland annat om hur livet kommer att förändras. Först och främst är det väldigt svårt att komma ihåg alla detaljer och omständigheter. Den kirurgiskt skapade andningsöppningen i halsen (trakeostomin) och den förändrade luftvägen är en del av kroppen och ställer dig, dina anhöriga och vårdare inför nya utmaningar. Vardagliga saker får en helt annan betydelse.
Vid en trakeotomi görs visserligen en öppning i luftrören, men vid en laryngektomi förändras anatomin radikalt. Orsaken är oftast en framskriden struphuvudscancer, som gör det nödvändigt att operera bort hela struphuvudet, inbegripet stämband och struplocket.
Eftersom de nödvändiga gränssnittsfunktionerna (säkert näringsupptag, andning, tal) då faller bort i svalget, måste luftstrupens och matstrupens funktioner åtskiljas fullständigt, för att förhindra att saliv och mat sätts i vrångstrupen. In- och utandning kommer sedan enbart att passera genom trakeostomin. De övre luftvägarna och deras viktiga funktioner befuktning, uppvärmning och filtrering av inandad luft är därför permanent inte längre tillgängliga. De anatomiska förändringarna efter en laryngektomi är irreversibla och gör alltså att patienten hela livet kommer att andas genom halsen.
Trots sjukdomsbildens svårighet och den ökande sjukdomsfrekvensen, särskilt i unga år, är vårt samhälle fortfarande relativt ouppmärksamt. Som avgörande riskfaktorer för uppkomst av struphuvudscancer kan följande nämnas:
- Regelbunden tobakskonsumtion
- Alkoholhaltiga njutningsmedel
- Humant papillomvirus (HPV)
- Särskilda noxae (toxiner)
Opereras struphuvudet alltid bort?
Nej. Med hänsyn till den aktuella situationen bedömer den ansvariga läkaren om det är helt nödvändigt att avlägsna hela struphuvudet, eller om det finns alternativa behandlingar som bevarar organet. För ett korrekt beslut är vissa parametrar särskilt viktiga. Förutom tumörens lokalisering, dess stadium och typ är även stämbandens rörlighet en viktig faktor för val av lämplig behandling. Under behandlingens förlopp blir det oftast nödvändigt med en trakeostomi. Den kan vara antingen tillfällig eller i speciella fall permanent. Organbibehållande metoder som kemoterapi eller behandling med antikroppar, strålbehandling osv. är ytterligare alternativ, beroende av den aktuella tumören. Metoden väljs ofta patientspecifikt av behandlande läkare i samråd med olika medicinska specialiteter.
Vad ändras beträffande fysiologin?
Just luftvägarna är mycket raffinerat utformade delar av kroppen. Näsa-svalgområdet är en särskilt stor yta, som är helt täckt av slemhinna med flimmerhår och epitel. Dessa samordnade strukturer sörjer för en omedelbart uppvärmning och befuktning av den inandade luften samtidigt som oönskade smutspartiklar filtreras från. Deras transport mot lungorna undviks tack vare flimmerhårens rörelser, så att partiklarna till större delen kan sväljas ned.
På samma sätt är luftstrupen anordnad i de nedre luftvägarna. På en längd av 10–12 cm sörjer 16–20 hästskoformiga brosksegment för stabilitet och att luftrörens nödvändiga inre kanaler hålls öppna. Om främmande kroppar tränger in, svarar systemet reflexmässigt med hosta för att hålla luftvägarna fria.
Hostfunktionen är å sin sida beroende av ett nödvändigt uppbyggt tryck. Det åstadkoms hos friska personer genom att struphuvudet stängs till av struplocket i kombination med de muskelgrupper som svarar för bukpressen. Såväl för trakeotomerade patienter som för patienter efter laryngektomi är den mekanismen antingen tillfälligt eller permanent inte tillgänglig. Funktionsbegränsningar är en logisk konsekvens och måste tas hänsyn till vid helhetsrehabilitering för den här patientgruppen.
Före laryngektomi
- Struphuvud finns
- Mat- och luftstrupe oskadade
- Snittställe i struphuvudet
- Fonation/Riktning/Skydd
- Andning via mun-näsa-svalgområdet
Efter laryngektomi
- Struphuvudet avlägsnat
- Luft- och matstrupe skilda från varandra
- Avslutande trakeostomi
- Andning uteslutande via trakeostomin
- Irreversibel
Vilka inskränkningar kan man förvänta sig?
De anatomiska förändringarna efter såväl trakeotomi som laryngektomi medför speciella funktionsförluster. Funktioner som ses som självklara för friska personer, som t.ex. tal eller lukt och smak, är helt eller tillfälligt otilgängliga.
Inte sällan märker trakeostomipatienter därtill en tydlig minskning av prestationsförmågan med medföljande inskränkning av livskvaliteten. Desto viktigare är rehabiliteringsåtgärder som är väl avpassade för den individuella livssituationen och som gör det möjligt att hantera vardagen under de nya förhållandena.
De åtgärderna ska planeras och genomföras så att de svarar mot patientens individuella resurser och behov, så att de förlorade funktionerna så långt möjligt ersätts eller återfås. För nästan varje funktionsförlust som drabbat patienten finns det olika rehabiliteringsalternativ.
Förlust av näsans funktioner
Risk vid duschande, badning, simning
Försämrat smaksinne
Primär röstförlust
Skiljande av luft- och matstrupe
Mindre lyftkraft
Förändrade luftvägar
Viktförlust före och efter operation
Förlust av bukpress
Vem insjuknar i vilken ålder?
Struphuvudscancer är fem gånger vanligare hos män än hos kvinnor. Dock tilltar sjukdomsfrekvensen hos kvinnor. Allmänt stiger risken att insjukna med en tumör efter 40 års ålder. Å andra sidan kan man särskilt för yngre åldersgrupper påvisa en koppling mellan HPV-infektioner och huvud-hals-tumörer.
Typiska symtom på en huvud-hals-tumör:
- Sår på tungan, sår i munnen som inte läks och/eller röda eller vita fläckar i munnen
- Halssmärtor
- Ihållande heshet
- Smärta och/eller sväljsvårigheter
- Svullnader i nacken
- Tilltäppt näsa på ena sidan och/eller blodiga flytningar ur näsan
Följder av laryngektomi
Operationen och de därtill kopplade förändringarna betyder absolut en dramatisk förändring av livssituationen för patienten. Luftvägarna är och förblir livslångt förändrade; man går från att andas genom mun och nästa till halsandning. Det medför speciella utmaningar för den personliga livssituationen. Det blir nödvändigt att använda eller hantera hittills okända hjälpmedel.
Effekterna av olika diagnostiska åtgärder, lång narkos, strålbehandling och/eller kemoterapi kommer att delvis följa den drabbade under längre tid. Utmattning och minskade prestanda ända till kronisk trötthet (kroniskt trötthetssyndrom) kan bli följden. Inte sällan uppträder psykiska problem som apati, social och yrkesmässig isolering, ångesttillstånd ända till depression. Speciella komplikationer kan även uppträda vid trakeostomin. Blödningar, infektioner, granulom (svulstiga upphöjningar), stenoser (förträngningar), sammandragningar och ärrbildning har beskrivits.
Funktionsförluster och synliga förändringar
Även de förväntade synliga förändringar i det yttre utseendet som följer med sjukdomen och behandlingen måste uppmärksammas. De kan vara tillfälliga eller varaktiga. Efter operation uppstår ofta efter olika tumörsjukdomar i hals-näsa-svalgområdet ett tydligt ödem (svullnad) i ansiktet.
Tryckförband i halsområdet förstärker sådana intryck. En sond genom näsan kommer oftast under några få dagar att fixeras i ansiktet. Och naturligtvis leder själva trakeostomi ofta till att man avvisar sitt eget utseende.
Medan trakeotomin ofta erbjuder en möjlighet till återställning, innebär trakeostomin vid laryngektomi en livslång öppning i luftrören. Dessutom leder den ibland nödvändiga halsdissektionen (på ena eller båda sidorna) till en permanent märkbar minskning av halsvävnaden.
Rehabilitering och medicinsk behandling
Rehabilitering av laryngektomerade patienter är mycket komplicerad och omfattar flera delområden. De första rehabiliteringsstegen tas redan på akutkliniken. Här handlar det även om att förbereda den drabbade för ett självständigt liv i det egna hushållet.