Trakeotomi

Anatomiska och fysiologiska grunder

För att kunna förstå de specifika anatomiska skillnaderna mellan trakeotomi (luftrörssnitt) och laryngektomi (borttagande av struphuvudet) är det av särskild vikt att först visualisera och korrekt förstå luftvägarna hos en frisk person.

De schematiska bilderna visar att luftstrupen och matstrupen passerar i nära anslutning till varandra, med matstrupen placerad bakom luftstrupen. Struphuvudet är ett viktigt gränssnitt mellan de båda strukturerna. Det tar inte bara över röstens funktion, utan också rätt riktning av luft och mat samt skydd mot att sätta i vrångstrupen genom den nödvändiga stängningen av luftstrupen med struplocket vid sväljning. Friska personer kan andas såväl via näsan som via munnen. Om näsan täpps till, går det enbart att upprätthålla andningsfunktionen genom att andas genom munnen.

Olika sjukdomar som t.ex akut försämring av andningssituationen ända till behov av ventilering, svåra tumörer i luftvägarna eller neurologiska sjukdomar gör det nödvändigt att göra en trakeotomi, det vill säga anlägga en trakeostomi eller till och med att ta bort struphuvudet – laryngektomi.

I samtliga fall blir et speciella förändringar av anatomin, som i princip får konsekvenser för den drabbades luftvägssituation.

 

Vad är en trakeotomi?

En trakeotomi krävs för att säkra patientens andningssituation. Det kan bli nödvändigt i samband med komplicerade operationer i ansiktet, på grund av en akut situation eller även om ventilering förutses krävas på lång sikt. Vid en trakeotomi öppnas luftstrupens främre vägg för att ge direkt tillgång till de nedre luftvägarna.

Olika operationsmetoder används beroende av diagnosen, och måste senare beaktas vid den fortsatta användningen av hjälpmedel och vården av patienten. Efter trakeotomin sker såväl inandning som utandning via trakeostomin. Den nykonstruerade luftvägen undviker struphuvudet, så att tal inte längre blir möjligt.

I de flesta fall kan talfunktionen återaktiveras vid ett senare tillfälle i behandlingen med hjälp av speciella kombinationer av hjälpmedel, som trakealkanyl med talventil.

Trakeotomi eller trakeostomi

I den engelskspråkiga världen används begreppen ”tracheostomy” och ”tracheotomy“ för samma procedur – trakeotomin. På andra håll har skillnaden mellan trakeotomi för att göra ett snitt i luftrören och trakeostomi för att skapa ett epiteliserat trakeostoma etablerats.

För patienten märks förändringen i dödvolymen (den del av luftvägen som inte är tillgänglig för gasutbyte) efter trakeotomi omedelbart vid det första andetaget genom en signifikant minskning av andningsmotståndet.

Den effekten verkar till att börja med positiv, men den är kontraproduktiv av fysiologiska skäl, eftersom andningsmotståndet är viktigt för att upprätthålla lungornas volym och funktion. Trakealkanyler ökar å andra sidan motståndet, särskilt i kombination med en HME (Heat and Moisture Exchanger = värme- och fuktighetsväxlare).

Nyttan av en trakeotomi

Användning av trakealtub för ventilering bör så snart som möjligt övergå till en trakeotomi med en väl avpassad trakealkanyl för att skydda struphuvudet och stämbanden.

På så sätt blir det lättare att sköta munhygienen, och kommunikationsförmåga och oralt födointag förbereds eller möjliggörs. Själva trakeotomin erbjuder både aktiva fördelar (säkrare luftvägar, god acceptans av trakealkanylen, liten känsla av främmande kropp, hög fixeringssäkerhet, effektiv bronktoalett) och passiva fördelar (färre lugnande medel, förbättrad munvård, snabb oralisering, tidig mobilisering).

Klassiska indikationer för läggning av en trakeostomi återfinns i helt olika medicinska sammanhang:

• Mekanisk omdirigering av luftvägarna (ödem, tumörer, mekaniska skador, frätskador, främmande kroppar)
• Internmedicinska åkommor (hjärt- och/eller lungproblem)
• Neurologiska sjukdomar, vid sväljsvårigheter och aspirationsrisk
• Långtidsventilering, avvänjning

Komplikationsutveckling

Inom ramen för en trakeotomi kan olika komplikationer uppkomma, som då omedelbart måste hanteras. Allmänt kan blödningar, infektioner och granulationer när som helst skapa problem. Speciella komplikationer: felplacering av kanylen, trycksår ​​i området kring kanylspetsen, pneumothoraxbildning, trakealväggskador på grund av felaktigt manschettryck, esofagusfistelbildning, ärr och stenoser i luftstrupen.

Du är kanske intresserad av det här!